Om olika former av läxhjälp

I dagens SvD höjs flera röster mot privat läxhjälp. Tyvärr blir det huvudsakligen angrepp mot att RUT går att använda för föräldrar som vill ha hjälp för att stödja sina barns utveckling i skolan.

Det förekommer förvisso kommentarer som pekar på att problemets kärna inte är förekomsten av privat läxhjälp, utan föräldrar som saknar intresse eller förmåga att aktivt stödja sina barn – och att skolan har en uppgift att ge dessa barn likvärdiga förutsättningar för att ha framgång i sin skolgång.

Det är med denna bakgrund Lidingö Stad håller på att införa läxhjälp i alla stadier. Inte för att det skulle vara fel att föräldrar själva vill välja och påverka hur barnen får läxhjälp. Men de som är kritiska mot privat läxhjälp borde tänka en gång till. Vad innebär RUT för de föräldrar som vill att barnen ska få hjälp i sitt eget hem? Jo, det innebär att betydligt bredare grupper än de allra rikaste kan kosta på sig detta – och att de som utför tjänsterna inte ingår i den ”svarta” sektorn av ekonomin.

Människor är olika; det gäller även skolbarn. Läxhjälp behövs i olika former. Om RUT innebär att somliga elever får hjälp utanför skolan, innebär det faktiskt att skolornas resurser kan fokuseras för de elever som inte får samma stöd hemifrån, oavsett som avsaknaden av stöd beror på bristande resurser eller bristande intresse.

Diskussionen påminner om 1970- och 1980-talens diskussion om privat sjukvård: det var fel att ”betala sig förbi kön”. Även om man hade råd att betala sin höftledsoperation skulle man i socialdemokratins kö-samhälle bli kvar i kön – trots att köerna blev kortare tack vare att somliga själva köpte sig ur kön.

En invändning som ofta framförs mot privat läxhjälp inom RUT är den subvention som ges. Men detta måste ju ses i perspektivet att tjänsten i detta system blir ”vit”. Hur mycket läxhjälp betalades ”svart” innan det blev en del av RUT?

---

SvD ,  SvD

---