Oppositionen - enig om skattehöjningar!

Vore det inte för att Sveriges ekonomi påverkar de flesta invånarnas vardag och framtid skulle man ju kunna frestas att skratta åt alla turer kring oppositionens krampartade försök att framstå som enade. Hittills har vi mest sett att Mona Sahlin har backat från ståndpunkter där S tidigare stått för konsekvens och möjlighet till positiv utveckling (alltså lika med eller nära Alliansregeringen). Den enda gemensamma nämnaren tycks vara att skattehöjningar ska lösa alla problem, även om löfteskarusellen kostar ännu mycket mer än vad man utlovat ska komma in med skatteskruven!

Förbifart Stockholm vill man åtminstone försena om man inte lyckas hindra genom att lagvägen tvinga alla kommuner i Stockholms län att genomföra folkomröstningar. Sahlin och Jämtin verkar ha glömt att fråga vilka MP och V skulle liera sig med för att få igenom ett nej till förbifarten. Kostnaderna för ytterligare förseningar i att lösa ett allvarligt trafikproblem blir höga (SvD).

En annan aspekt, där S brukar vara expert, är förmågan att kunna ändra ordens innebörd. Jag minns fortfarande hur moderaternas frihet av S omvandlades till något helt annat, mycket mer begränsat. Inte minst ur denna aspekt är dagens ledare i SvD av PJ Anders Linder viktig. S med partisekreterare Baylan i spetsen försöker stöpa om begreppet rättvisa till något mycket mer begränsat:

"Den borgerliga idén om rättvisa går ut på att alla ska få chansen och att den som riskerar att krascha ska få bästa möjliga hjälp. Det är mycket viktigare att skolan håller högsta klass, att arbetsmarknaden fungerar väl och att socialpolitiken prioriterar dem som har störst behov än att inkomster utjämnas till någon viss nivå. Att kämpa för total inkomstutjämning är enligt detta synsätt inte att driva rättvisepolitik utan att ägna sig åt raka motsatsen."

"I sin Baylanska tappning handlar rättvisa däremot nästan alltid om ekonomisk utjämning. Ju mindre inkomstskillnader, desto rättvisare. Fast inte ens om man tänker så ensidigt finns solklart stöd för Socialdemokraternas bild av sig själva som rättfärdighetens riddare."

Linder anser att rättvisefrågan förtjänar filosofisk fördjupning, men även att värderingarna tydligt ska uttryckas i politiken (vilket väl indirekt görs väldigt väl av Alliansregeringen). Linder pekar på fem huvudpunkter:

Prioritering av de verkligt utsatta

Göra det lätt att få arbete

Bekämpade av fattigdom i stället för rikedom

Underlätta uppbyggnad av förmögenheter

Kompromisslöst försvar av kunskapsskolan

Jag vill instämma även i Sanna Raymans inlägg i SvD:

"Låt oss satsa på folkomröstningen i september istället!"

---

DN

---