Jan Björklund mindre intresserad av lektorer än förstatligande

I dagens SvD skriver utbildningsminister Jan Björklund om behovet och nyttan av lektorer i våra skolor. Därom är vi helt överens. Men tyvärr slirar utbildningsministern betänkligt när det gäller logiken.

Björklunds mantra nu är att återförstatligande av skolan är det som behövs för att lösa de problem som finns. Därför försöker han nu bygga upp argumentationen om att kommunerna ensamma har orsakat problemen.

När det gäller lektorerna snubblar Björklunds argument på redovisningen i den egna artikeln. Paradargumentet är:

"Sedan skolans kommunalisering har nästan inga nya lektorer anställts"

Men vad är orsak och verkan? Lite längre ner står det:

"I den nya skollag som träder i kraft den 1 juli i år regleras återigen lektorstjänster."

Så kommunerna har allstå "misskött" frågan om lektorat, men staten har inte haft något att göra med det, trots att lektorstjänster tagits bort ur skollagen?.

Det är viktigt för Sverige att personer med egen erfarenhet av forskning är med i undervisning och utveckling av våra skolor. Det är också viktigt, därför att det breddar intresset för universitetsstudenter att genomgå forskarutbildning. Därmed blir det inte bara en positiv effekt på skolorna utan även på den högre utbildningen och forskningen!

Det är dock beklagligt att utbildningsministern använder frågan för att driva sin tes om att kommunerna har förstört skolan och att enda räddningen är ett återförstatligande. Det är att inte ta problemen på allvar - det visar brist på förmåga att analysera orsak och verkan. Kanske ett krav på forskarutbildning för att bli utbildningsminister vore bättre?

---

SvD, SvD, DN

---

Tidigare bloggar:
Björklund ser inte orsaken till problemen
Ett skolpolitiskt credo
Kunskap som valfråga: 1. Bättre lärare
Ja till höjd lärarkompetens
Formell och reell lärarbehörighet

---

Verklighetsanpassad skolstart bäst

Jag välkomnar utbildningsministerns beslut att skrinlägga planerna på flexibel skolstart. Det skulle knappast vara lösningen på den svenska skolans problem!

Nya Zeeland har lyfts fram som exempel, men ser man till den ålder det gäller så skulle det motsvara en flexibel övergång till den äldsta gruppen i barnomsorgen eller om tidigare övergång till förskoleklass.

Det finns då mycket viktigare och angelägnare frågor att lösa. Det är fastlagt att kompetens, entusiasm och ledarskap hos lärare och skolledningar är mest avgörande faktorerna för hur väl en skola fungerar.

Från lärarfackens sida påpekas att lärarlönerna är låga och lockar alltför få ambitiösa och kunniga individer. Från politiskt håll har det talats mycket om att höja lärarnas status och att belöna lärare som gör ett bra jobb!

Med den bakgrunden är det bråttom att få fram tydliga redskap för att mäta vad som är en bra lärare - mätverktyg som både den enskilda läraren och lärarens chef kan använda som stöd för individens utveckling och för löneutveckling. Men hur mäter man vad som utmärker in bra lärare?
- elevers betygsutveckling?
- resultat på nationella prov?
- elevers utvärderingar?
- deltagande i kurser, kompetenshöjande utbildning, doktorsexamen i fackämne?
- deltagande i sammanträden och uppfyllande av kontorsarbetstid på skolan?
- entusiasm och förmåga att stimulera eleverna?

---

SvD, SvD, DN, DN

---

Skolan är för viktig för att vara en politisk tummelplats

Det kan verka förmätet att en lokal fritidspolitiker med skolan som främsta ansvarsområde anser att skolan är för viktig för att bli påverkad av politiskt inflytande. I en intressant ledare i DN beskrivs flera viktiga faktorer som lett till att svensk skola sackar efter. Rimligt nog är kommunaliseringen inte den avgörande faktorn.

"Skolans problem är mer djupgående än själva organisationsformen.

Här finns urgröpningen av lärarrollen, som hänger samman med förändringen av lärarhögskolorna och den tillhörande misstron mot vuxenauktoritet och en traditionell kunskapssyn. Små ord markerar denna förändring på ett övertydligt sätt. Lärare kallas plötsligt för mentorer och förväntas inte lära ut utan handleda barn som ”forskar”.

Här finns nya pedagogiska idéer som har gett läxläsning, katederundervisning och traditionellt tragglande ett dåligt rykte, trots att alla som gått i skolan vet att det krävs en kombination av vuxenstyrd inlärning och hårt eget arbete för att tillgodogöra sig nya kunskaper."

Förtjänstfullt lyfter man fram att "den pedagogiska forskningen havererat" och att den finska skolan bättre "stått emot trenderna inom skolforskningen". Men en kritisk läsning väcker frågan: är det verklig forskning eller politisk mål förklädda som någon form av objektiv forskning? Sann forskning handlar om att söka "sanningen" - utvidga kunnandet. Det kan innebära t.ex. att undersöka vad som gynnar barns och ungdomars inlärning, söka förklaringen till att somliga skolor lyckas bra med sitt uppdrag trots att "socioekonomiska faktorer" säger att de inte ska lyckas. Det handlar om att förstå och öka insikterna. Det handlar inte om att tillverka bevis för att politiska dogmer är sanna: att alla mår bättre av att inga krav ställs och att socioekonomiskt missgynnade barn lyckas bättre utan stimulans.

Problemet sedan 1960-talet är dock att många politiska idéer på mycket lösa grunder förklätts som pedagogisk forskning. Många gånger hör man även från t.ex. Skolverket om "forskning" där den vetenskapliga frågeställningen saknas eller är helt felställd. Slutsatsen är att den pedagogiska vetenskapen måste rensa ut det som är skräp och politiskt propagandamaterial utan vetenskaplig bas. Men detta kan bara den pedagogiska vetenskapen göra - men det är nödvändigt om pedagogik ska kunna tas på allvar.

Det är min övertygelse att skolpolitiker ska ta ett ansvar för den långsiktiga målinriktningen i samarbete med professionen, för tilldelningen av medel samt för att se till att uppföljningen blir effektiv och adekvat i förhållande till målen. Däremot är professionen bäst på att utforma hur man ska nå målen. Därför finns det skäl att säga att skolan är för viktig för att vara en politisk tummelplats! Så arbetar den politiska majoriteten (M+FP+KD) på Lidingö för att våra skolar ska vara bäst i landet.

---

Maria Stockhaus Skolblogg

DN

---

Vilse i pannkakan - modernisering av S

I sitt linjetal slog Håkan Juholt fast att socialdemokratin har lösningarna på alla problem. Eller så försökte han i varje fall få omvärlden att tro det. Det handlade i varje fall inte om att göra som Moderaterna: lyssna på människor i vardagen och utifrån det perspektivet söka lösningar på människors problem. Nej, S under Juholt ska leva på myter, tex myten om att Alliansregeringen skapat en enorm barnfattigdom. Det handlar inte om att förstå vardagens problem utan att skapa valvinnande myter med hjälp av tendentiöst selekterad statistik eller ren och skär plakatpolitik. Frieriet som verkade utlova höjda pensioner devalverades inom några dygn - men det ger tydliga signaler om hur väl dynastin Juholt förbereder sina utspel...

I en nyhetssändning häromdagen sändes utdrag ur en intervju med Juholt där han förklarade att han i sitt linjetal dragit upp riktlinjerna för politiken och nu skulle den fyllas med innehåll. För mig lät det mer som en chefredaktör som i allmänna ordalag talade om vad tidningens olika sidor ska innehålla och överlämnar till medarbetarna att klippa ihop olika lokala nyheter och citat från konkurrenter för att fylla spalterna. Någon tydlig och konkret riktning fanns i varje fall inte i talet, mer än att Juholt inte vill göra som Alliansregeringen.

Flera har även påpekat diskrepansen mellan Juholts retorik om folkrörelsen där det inte finns någon VD, vilket skarpt kontrasterar mot de omfattande ommöbleringarna i partitopp och riksdagsgrupp. Det återstår att se om Juholt likt en envåldshärskare har sett till att omge sig med krafter med mindre strålglans och kompetens än härskaren själv.

---

Lotta Olsson, Moderaterna om barnfattigdom

DN, SvD, SvD, SvD

---

Framåt för kunskapsskolan

Regeringens förslag om att tillåta elitsatsningar för specialbegåvande och intresserade elever är bra och ett steg i rätt riktning. Nu är det inte bara tillåtet med elitsatsningar inom idrotten.

Sura kommentarer från S har inte låtit vänta på sig. Mikael Damberg fördömer det hela som "sortering av elever". Han har inte analyserat sin politik så att han inser att detta gamla socialdemokratiska synsätt innebär att man hindrar dem som har fallenhet för och intresse för teoretiska ämnen. Men å andra sidan finns det ju inga trovärdiga signaler för att S skulle vara beredda att ompröva sin kunskapsfientliga inställning. Den är ju gammal och beprövad. Redan under min egen skoltid infördes en ny läroplan för grundskolan där kunskapserövring kändes starkt ifrågasatt. Det var i slutet av 1960-talet, och inte blev det bättre med nedgraderingen av lärarutbildningen ett tjugotal år senare!
DN
En annan viktig aspekt på reaktionerna från S är att det är ju inte så att speciellt många kan komma ifråga för att gå i "elitklasserna". Snarast borde kritiken vara att det blir så få och på så få ställen. Det gör att tillgången blir så begränsad att det i sig är ett demokratiskt problem. Det är där den negativa sorteringen äger rum: de som vill och skulle kunna vara med, men inte kan för att det bara finns på några få platser.

Jag upprepar därför att jag hoppas att skolor på Lidingö ska visa intresse för detta. Vi har ju både duktiga elever och duktiga lärare...

---

SvD, DN Aftonbladet, SvD

---

Björklund ser inte orsaken till problemen i dagens skola

Utbildningsminister Jan Björklund har gjort en lång rad utomordentliga reformer av den svenska skolan. Som jag ser det beror det på att han i praktiken genomfört moderat skolpolitik. Men det har förekommit att han gått vilse - och det är när han lämnat den moderata vägen!

Nu senast har Björklund tillsammans med ett lärarfack utsett kommunaliseringen av skolan till syndabock för den kvalitetsförsämring som skolan gått igenom. Problemet är att Björklund blandar ihop orsakssammanhang och parallellfenomen. Det var ju inte så att kommunaliseringen var den enda förändring skolan drabbades av under skolminister Perssons tid vid makten. Den fortsatta nedvärderingen av kunskaper, däri inbegripet nedmonteringen av lärarutbildningen. Persson tyckte själv i en ekointervju att det var bra om lärarna kunde mindre, för då skulle de ta hand om eleverna bättre. Det kan inte bygga vare sig på sunt förnuft eller beprövad vetenskap!

Om kommunaliseringen inte orsakade nedgången utan bara var en del av en rad åtgärder som tillsammans undergrävt skolans förmåga att ge eleverna den kunskap de behöver, då kommer inte heller ett återförstatligande att kunna vända utvecklingen.

Det är sant att förutsättningarna är olika mellan olika kommuner. Men Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har visat att det inte heller är så enkelt att det är de "rika" kommunerna som klarar sig bäst och de fattiga som klarar sig sämst. SKL har visat att det är viktigare hur skolan är organiserad: att det finns målinriktade skolledninga och kunniga och entusiasmerande lärare. Detta överensstämmer även med inernationell forskning som visat att negativa socioekonomiska faktorer bara har betydelse när skolornas ledning fungerar dåligt och lärarna är omotiverade!

För Lidingös del är det ställt utom allt tvivel att ett förstatligande skulle försämre möjligheterna. Vi har medvetet satsat på skolor och förskolor. Våra peng-ersättningar (förskolepeng, skolpeng, gymnasiepeng) är högst eller bland de hösta i hela landet. Om staten tar över för att "fördela resurserna jämnare" lär ju inte Lidingös skolor få behålla dessa höga anslag. Även om de ekonomiska resurserna inte är helt avgörande har SKL pekat på att den tydligaste framgångsfaktorn är när politiken fokuserat på långsiktiga mål och uppföljning medan professionen - skolledare och lärare - givits största möjliga frihet att inom givna ramar (främst skollagstifningen) utföra uppdraget att stimulerar barn och ungdomar till att inhämta kunskap. Sådan är vår politik på Lidingö och så vill vi att det ska få fortsätta.

Lidingös skolor fungerar bra, men kan utvecklas till att bli ännu bättre. Vi har fokus på att lärare och skolledare ska arbeta vidare med att förstärka lärandet ännu mer. Med vetenskapligt utvärderade metoder ska mobbning och kränkningar motverkas. Men både kommunala och fristående skolor ska möjligheterna att välja en utbildningsform som passar individen stärkas.

---

SvD, SvD, DN
Lidingömoderaterna, Lidingömoderaterna

---

Lidingöcentern och Lidingöpartiet vill avskeda skolmatspersonal

Vid Utbildningsnämndens sammanträde i februari var ett viktigt ärende den reviderade upphandlingen av skolmat. En stor majoritet ville fortsätta vägen till höjda krav på kvalitet medan två partier ville fördröja processen ytterligare.

Denna afton yrkade Centerpartiet, med stöd av Lidingöpartiet, på att ärendet skulle återremitteras. Centralt i det yrkandet var att man vill att ett tillagningskök ska lyftas ur matupphandlingen. Att ledningarna för de kommunala skolorna inte önskar återfå det direkta ledningsansvaret för livsmedelshantering spelade uppenbarligen ingen roll. Vi i majoriteten respekterar att den pedagogiska expertisen vill fokusera på det pedagogiska arbetet och överlåta åt experter på livsmedel att sköta skolmaten.

Det som är än mer skrämmande är att Lidingöcentern och Lidingöpartiet har inställningen att det föreslagna experimentet ska börja "från noll personal". I praktiken innebär det att all personal vid det utvalda skolköket avskedas så att ny personal kan handplockas. Detta är något helt annat än vid upphandling av entreprenad. Vid byte av entreprenör ska alla anställda erbjudas anställning hos den nya entreprenören, dvs ingen riskerar att bli avskedad.

Av de frågor som Lidingöcentern ställt och de svar som givits framgår klart att denna konsekvens inte kan ha undgått representanterna för Lidingöcentern och Lidingöpartiet. Vi i majoriteten avvisade därför yrkandet på återremiss av ärendet.

---